Lasagnejulen

Så var hela julen över. Det var en mycket märklig jul, på gott och på ont. Även om jag älskar presenter, och att få få få, så är det ändå inte det som är grejen med jul. Presenter har jag fått mer än nog av den här julen. Jag har köpt mer julklappar än någonsin, och sett fler julklappar än någonsin. Hela december har gått ut på att försöka fundera vad jag ska köpa till alla, och för vilka pengar. Så nu är jag luspank lagom till resorna. Skitsamma, eller hur?

Juldagen började klockan halv åtta, då Nicky, som varit vaken sedan halv fyra, tillslut knackade på dörren. Så sprang de ner och slet upp alla julklappar de fått. Det tog förstås ett tag. De fick alltifrån snowboards, till iPods och legosatser. Självklart var det hur roligt som helst att se hur glada de blev, men jag funderade på om de blivit mindre glada över att få hälften av vad de fick. Jag tror inte det faktiskt.
   Efter att vi alla öppnat våra julklappar var det dags för brunch. Bagels, omelett, någon potatisrätt och kakor. Det är inget skämt, det var vad vi åt. Efter att ha ätit och ätit, och ätit lite till, bevag vi oss till Peters bror, där vi skulle på middag. Glöm, skinka och janssons frestelse, här var det sparris, lite kalkon och lasagne. Trots att jag egentligen åt mat för kommande veckan redan vid brunchen, så tog jag lite lasagne. Låtsades förstås i min hemlighet att jag åt svensk julmat...
   Vi hade i alla fall en mysig dag, trots att den kändes väldigt lite som en juldag. Vi hade dessutom lite snö kvar på backen, och det var soligt hela dagen!

När jag pratade med mamma och pappa på skype, berättade de att de funderade på att fira jul i Säfsen nästa år. Som en gemensam julklapp. Tänk att spendera den tid man spenderar på att leta julklappar, eller tänker på julklappar, på att fika, baka lussebullar (ja, jag är besatt av lussebullar) och försöka inse att det faktiskt är jul. Jag tror att det är året här som har fått mig att inse att man inte blir speciellt mycket lyckligare av att äga en massa saker. Förmodligen hade jag varit precis lika glad, och dessutom mindre pank, om jag inte varit så jäkla köpgalen här.

Nu ska jag, ironiskt nog, iväg på resväskejakt. Har köpt på mig så mycket saker här, att det inte finns en chans att jag kommer kunna få plats med allting i min resväska och trunk jag kom hit med.

Känns ärligt talat grymt skönt att julen är över! Nu har jag fått fira en Amerikansk sådan, och den har varit jättebra.  Ett minne för livet. Att julen är över, innebär att jag firat nästan hela årets traditioner här. I veckan kommer förhoppningsvis min flyginformation, och det kommer att vara på riktigt. Jag ska HEEEEM!



Här är några bilder från julafton (familjen har fler, som jag ska nalla sen) kolla in skillnaden mellan de tre första och de fyra sista. Fick en ny kamera av familjen. Den är hundratusen gånger bättre än min gamla. Kan bara ta tio bilder med mitt minneskort, så jag måste skaffa mig ett sådant, samt en väska också. Bilderna från Seattle och New York kommer att bli storslagna!;D

<3

Sandra-koden/Mystery of the Missing Baby Jesus

Dan före dan före dopparedan! Fast här är det ingen dopparedag, för dopp i grytan existerar inte. Inte heller jansson frestelse, köttbullar, julskinka, prinskorv, julgröt, julmust, omeletter. INGENTIIIING. Lika bra för mig i och för sig. Som om jag behöver sätta i mig mer sånt liksom.

Åh! Jag måste berätta om en skitkul grej jag och Lovisa upptäckte i NY för ett par veckor sedan.
   Vi gick nere i Soho, förbi en kyrka. Utanför stod Josef, Maria och de tre andra nissarna, men INGEN JESUS! Visst kunde det ju varit så att någon julhatare/jesuslover gått och nallat krubban med ungen i någon kall natt. Hela grejen blir märkligare, och väldigt mycket roligare efter det här; Lovisas familj har en likadan upställning fast i miniatyr, även där saknas jesus. Idag när jag gick förbi tågstationen i Westfield såg jag dem igen, även där fattades Jesus. Jag har med det här kommit fram till att Amerikanerna nog försöker återskapa själva händelsen så gott de kan. För där ska, enligt min gissning, Jesus inte finnas förrän kvällen den 24:e Debember!

Blir en helt underbar vecka. Imorgon jobbar jag sista hela dagen. På onsdag ska jag bara få upp kidsen och se till att de kommer med Peter till jobbet. På kvällen ska jag och brassarna ha minijul. Jag har blivit den självklara swedish meatball-fixaren. Haha, det blir knappast några runda bullar då jag inte tänker gå så långt att rulla dem med händerna, och säkert inte ens goda eftersom jag inte kan smaka av dem. Glöggen ska med också, förstås. Innan dess ska jag skypa med mamma och pappa!
   Juldagen blir det mat mat, kakor, julklappsöppning, mera mat och mera kakor. Annandagen blir det skype med Ellinor och Susanna.

Nej, nu ska jag till Starbucks och skriva ihop en secret Santa-lista med brassarna. God Jul på allihopa! Saknar er extra mycket nu, men snart, snaart... (om 45 dagar)

<3

Som hemma

Solsken, snöndag och snö (att det töar kan vi ju glömma för en sekund). Julbak pågår i huset, på amerikanskt vis förstås. Chocolate chip cookies, sugar dough och hallongrottor rullade i nötter. Inte direkt lika juligt som pepparkakor och lussebullar. Det finns faktiskt ingenting här som smakar speciellt juligt. Bortsett från det, så är det ju ändå julbak. Snön, solen, ljuset, baket, det känns nästan exakt som om jag vaknade upp hemma i Sverige imorse. Nästan läskigt, för jag tänkte mig en promenad, så som den skulle sett ut hemma. Kanske ringa någon och ta en fika eller kolla skyltsöndagen. Funkar inte riktigt eftersom klockan för det första är nio i Sverige, och det dessutom är nio timmars flygresa härifrån. Lite frustrerande, samtidigt som jag är skitglad över att få se julen ur ett annat perspektiv. Dessutom har jag lite glögg och en liten flaska julmust kvar, i nödfall.

Idag har jag dessutom bokat resa till Seattle. Så jag jobbar alltså fem veckor till, sen är jag frii! Jul och nyår kommer ju liskom emellan, sen jobbar jag en hel vecka utan ledighet, efter den kommer Olga. Då ska jag ju mest hjälpa henne. Jäklar vad nära det känns nu alltså. Känns dock bara positivt.

Annars har jag absolut ingenting att berätta om helgen. Tog en promenad igår, sen åkte jag till Fridays och käkade med Karina. Åkte efter det hem till henne och kollade på Mamma Mia. Idag har jag bara bakat kakor. Ska käka lunch nu, sen till Bridgewater och handla de sista julklapparna till familjen.

Nu kallar lunchen!

<3

Ochrasy

Idag är det vitt överallt. Det är säkert svinhalt också, vilket jag kommer att få veta om ungefär tio minuter när jag går ut på promenad. Vad gör en vurpa eller tio, när det är snö ute?
Vaknade upp efter låång natts sömn, med en huvudvärk som försvann när jag kollade ut genom fönstret. Sedan dess har jag druckit två koppar kaffe, ätit frukost plus två kakor, och förstås suttit vid datorn. Ungefär raka motsatsen till vad jag hade i tankarna när jag vaknade och såg snön, men det är sånt som händer. Ska dock ut nu och bränna de där två kakorna, få lite frisk luft på köpet kanske.
Imorgon ska jag bege mig in till NY ensam. Ingen får följa med, för ingen kommer att vilja följa med. Jag och Manhattans åtta miljoner invånare ska leta sista-minutenklappar. Det kommer att bli armbågar, blickar, samt för lite mat. Just därför ska jag bespara mig själv, och alla andra, plågan att umgås med mig imorgon.


(Carina, Twilight har inte kommit ut på DVD här än. Jag och Lovisa hittade någon skummis som sålde piratkopior i NY för 4 dollar, så vi köpte en varsin Twilight, och lite annat. Vi hann precis innan poliserna tog fast dem... Saknar du inte NY?)

http://www.youtube.com/watch?v=WHbfOxiZdkA&feature=channel


http://www.youtube.com/watch?v=vWJtRcx1keM&feature=related

Jag saknar Mando istället för Sverige idag.

<3

Let it snow

Snö, det snöade igår! Jag var i ständigt lyckorus fram till att jag släckte hjärnkontoret klockan 11 igår kväll. När jag vaknade imorse var snön fortfarande kvar, det töade visserligen men det gjorde ingenting. Snö är snö, oavsett om den smälter. Egentligen är det sjukt vad väder kan göra. Igår bekräftade jag mina tidigare mardrömstankar om att åka till Thailand eller något annat solparadis för att fira jul. Det finns bara ett paradis på julafton, och det är ett snöklätt Sverige, eller möjligtvis ett annat snöklätt land.

Imorgon är det sju veckor kvar till jag sitter på planet, samt sex veckor man kvar att jobba. Jag jobbar som fan på att komma iväg till Seattle, men det går väl sådär. Var skitnära på att boka flyg och vandrarhem, så att det verkligen blir av. Men jag vill inte vara helt ensam där uppe, så jag väntar lite till.

Lovisa åkte härifrån idag, så nu är det inga roliga människor kvar här. Jag får ringa lite nya au pairer ("hej kan vi bli kompisar i en månad sen så åker jag" ungefär) och pina mig till att umgås med de gamla. Jag är verkligen ingen social människa, och jag kan verkligen int hålla minen om jag inte tycker om folk, eller om de säger konstiga saker. Fråga bara Nickys spanskalärare, hon som trodde vi åkte skidor till skolan i Sverige 2008, så får ni se.

Fick julkort idag, från mamma och pappa. Tack! Förresten så är alla era julklappar inslagna och klara. Ska bara hitta en kartong och skicka iväg paketet, så det blir januariklappar istället.

Nu ska jag kolla klart på Twilight, sen ska jag sovaaaa.

<3

Heja Putte!

Så var ännu en helg över. Nagra, eller rattare sagt, en hel del dollar fattigare, men alla julklappar till familjen där hemma är fixade. Köpte en legosats till Max också, som kostade skjortan, så nu har han fått sitt. Annars har jag fortfarande inte den blekaste om vad jag ska köpa till Nicky, Alex, Peter och Samantha! Hua alltså, det är fan snart jul. Får spendera varenda lediga minut till att fixa julklappar den här veckan.

Idag har jag och Lovisa varit i NY. Vi gick först och käkade indisk buffé nere i the Village. Vi har hittat världens godaste ställe precis vid Christopher Street. Om jag kunde, skulle jag ta med mig maten därifrån hem. Är så jäkla gott att för onväxlings skull äta något som är vegetariskt och smakar något annat än salt.
Det var Lovisas sista helg i NY för nu, eftersom hon åker hem på torsdag. Efter att ha ätit oss mer än mätta på Surya fortsatte vi att gå där nere. Lovisa hittade värsta coola armandet som var gjort av kokosnötsskal. Jag hittade miljoner saker, mest presenter till alla där hemma. Köpte dock inte någonting än, det får bli under mitt sista besök. När vi gick längst stråket med "Gucci, Fendi, Versace"-kopior, hittade vi en resväska med massor av brända DVD-skivor. Köpte Twilight och Dark Knight för 8 dollar! Twilight var i stort sett en kopia från en kamera i en biosalong, medan Dark Knight var en skitbra kopia av DVD:n som kommit ut. När vi köpt våra skivor, blev det panik ibland försäljarna som stängde igen sina resväskor en efter en. De måste tydligen förvara sakerna där, eftersom det är olagligt att sälja det de säljer. Så fort polisen kommer drar de igen resväskorna och låtsas som om det regnar...typ. Gick inte lika bra den här gången då några av dem blev handbojade och det blev världens publikbildning och dramat på gatan, då försäljarna började bråka och skylla på varandra. Åh, jag älskar New York, haha!

Kollade på PiP:s hemsida idag också, och heja Putte liksom! Timbuktu och Melody Club är ju faktiskt skitmycket festival. Trodde aldrig att jag skulle säga, att av de festivalerna jag kollat på, så har Putte (säger man så? vad använder folk för förkortning till Putte i Parken?! ) än så länge den bästa line up:en... Rättså sjukt.

Ögonlocken börjar dra sig neråt nu. Ska hinna skriva ner nåt i min Usa-bok (det är ingen dagbok, intalar jag mig själv åtminstonde) innan jag somnar.

<3

We're loosing grip with every passing day

Sa kom december, och varmeboja. Kanske inte riktigt som i juni, da det var over 40 grader och sa fuktigt att man knappt kunde andas. Snarare regn och 17 plusgrader. Inte riktigt min idealbild av december.

Inte speciellt mycket har hant sen sist, mer an att jag jobbat skitmycket. Ska jobba ikvall och hela kvallen imorgon ocksa, kanske lite pa lordagen. Sen ar Samantha antligen hemma fram Hongkong, sa jag slipper jobba så jäkla mycket. Jag bytte förresten dator, men jag orkar inte ändra alla å,ä och ö:n, så det får vara som det är.

Har ju skrivit femtusentrettiotolv gånger att man lär sig massor om sig själv här borta. Den tydligaste insikten jag fått här är dock otroligt deprimerande. Jag är en människa som absolut inte kan hålla mig ifrån kakor, godis, chips osv osv, så länge det finns inom räckhåll. Finns det inte så bryr jag mig inte. Finns det, då finns det inte så länge till... Vet inte om min förbränning ligger på någon slags megahög växel, för jag borde gått upp minst femton kilo med tanke på kaloriintag-kaloriförbrukning. Någon eller något har skonat mig ifrån tio av dem. Det tackar jag, och äter vidare, för!
   När jag kommer hem ska jag alltså hålla en radie på ungefär hundra meter till allting som är onyttigt. Ett år av igenkläggning av vener och blodkärl räcker.

Annars regnar det bara. Hela tiden. Jag bokade vandrarhem i NY 29 januari till 3 februari. Försöker dessutom att planera en resa till Seattle (mina hemtrakter med andra ord
http://en.wikipedia.org/wiki/Kurt_Cobain), utan vidare resultat dock. Får se hur det blir. Hade jag vetat att familjens nästa au pair skulle komma så himla tidigt, hade jag förstås tagit det tidigare flygdatumet, och varit hemma 27 januari.

Näpp, dags att hoppa i duschen och sen ska jag förbereda mig mentalt på tre barn som varit i skolan en dag efter en natt med aldeles för lite sömn. Fullt slagsmål och sura miner med andra ord. Au pair-livet, you gotta love it... Ha ha ha.

Om 8 veckor, på pricken idag, så åker jag ifrån USA och kakorna. Hallelujah!

Se och häpna!

Idag ska jag inte skriva så mycket. Det är söndag, det är andra advent (inte här), det fanns ingen normal saffran på Shop Rite så det fick bli kladdkaka istället för lussebullar. Svinkallt är det i alla fall ute, och yttepyttelite snö, men det är snö det också.
   Skypade med mamma och pappa, sen ringde det från Ellinor på skype. Skitcoolt tänkte jag, och tryckte bort samtalet femtielva gånger. Jag trodde jag förstod det där med skype nu, men det gjorde jag förstås inte.... Fick tillslut lägga på och ringa upp Ellebelle själv, och vi pratade ett tag. Var sjukt kul och underbart att höra från henne, och snart ses vi! Fick förstås ännu mer lust att skita i att plugga ytterligare ett tag, men vi får se. Först ska jag komma hem och äta ekologiskt, gott och smakrikt. Salta pizzor och ris utan sås är gott ett tag, inte efter 11 månader.

Skitsamma, nu till min poäng; BILDER! Ja, jag lovade ju faktiskt det, och här har ni:



1. "Carrietrappan", alltså trappan vid lägenheten där Carrie bor i Sex and the City.
2. Mina värdbarn skulle sjunga julsånger vid hus med scouterna, som man ser på film! (lite mer ostrukturerat kanske)
3. Strawberry Fields i NY
4. Till pappa! E street (säger väl kanske inte någon något) i Asbury Park
5. I San Francisco
6. Sjukt rolig bild enligt mig och Kristin, i Eiffeltornet i Las Vegas
7. Grand Canyon, sjukt mycket större och coolare i verkligheten
8. Den skitkända julgranen vid rockefeller Center i NY, skittöntig!

Se där 8 bilder på en och samma dag! Jag har säkert minst tusen på datorn, tanken är att jag ska få ihop en scrapbook eller nåt, någon gång.
   Nu ska jag skriva en massa brev, och sen ska jag sova. Min åttonde sista vecka här börjar imorgon...

<3

Ni aker skidor till skolan i Sverige va?

Har det lugnt och skont nu. Ar barnvakt, som jag skrev forut, men alla tre gick till grannarna och kollade film, haha. Sa nu sitter jag har och ar glad. 

Glomde beratta en sak, tror jag. Mitt minne ar inte det basta (och jag ar for lat for att lasa igenom gamla inlagg, jag skriver och skickar) sa det kan handa att jag faktiskt redan namnt det har. Var som sagt i Nickys klass i veckan. Pa deras spanska skulle de prata om folk som vuxit upp i ett annat och sedan flytat till USA. Alla barnen fick stalla en varsin fraga som vi svarade pa. Jag har hort tusentals ganger att det ar saaaa konstigt att jag inte aker skidor (annat n langd alltsa) eller snowboard nar jag bor i Sverige. De sager att det ar som att bo vid stranden och inte bada i havet. De har inte riktigt insett att vi har sno ungefar lika stor del av aret som dem sjalva har...
   Nu till min poang, och som bekraftar allting: Deras larare fragade, eller rattare sagt ville fa bekraftat om vi akte skidor till skolan eller inte. 
   En av eleverna hade precis fragat om klimatet i Sverige var annorlunda New Jerseys (vilket det inte alls ar). Jag svarade att somrarna var svalare och mindre fuktiga, samt att vintrarna var lite kallare, med betoning pa lite. Deras spanskalarare klacker da"Men det ar sant att ni aker skidor till skolan va, pa vintern?" Jag visste inte vad jag skulle saga, men mitt ansiktsuttryck sade nog det mesta. Forklarade sa snallt jag kunde (fortfarande med ett ansiktsuttryck som om hon vore helt dum i huvudet) att vi inte aker skidor till skolan, eftersom vi skottar vara vagar och dessutom inte har speciellt mycket sno langre. Lade till att de sakert akte skidor till skolan forr i tiden, for att vara snall. "Jasa. Jaha, da maste det varit i Norge de gjorde det", avslutade hon. 

Nu ska jag inte saga att ingen i Sverige, eller i Norge, aker skidor till skolan. Men med tanke pa att det plogas och sandas, och att vi inte har nagra skidstall pa skolorna, sa vore det ju bara sloseri med tid och energi.
  

Sitter och laser om Island nu. Kan vara det coolaste landet jag last om. Hastar som kan tolta och passa, geysrar, glaciarer som tacker en tiondel av landet, varma vattenkallor, och folk som talar vikingarna ursprungssprak. Dit ska jag!

Lyssnar pa Kinks ocksa, och kom att tanka pa all bra musik ifran sextiotalet. Sa kom jag att tanka pa Spencer Davis Group, och pa Keep On Running, och pa varan aerobicdans vi gjorde till den laten pa idrotten i skolan. Varldens snyggaste dans till varldens mest passande lat, haha.



Dags att byta datorn mot tv:n nu...

<3

Island

Jooobb, massor av jobb. Samantha åker till Hongkong idag, och Peter ska jobba på Bestbuy. Så jag ska jobba här. Inte så kämpigt kanske, med tanke på att det är fredag (pizza och inga läxor).

Annars har det inte hänt speciellt mycket sen jag skrev sist, det har mest bara gått massor av timmar. Imorgon blir det andra bullar. Då ska jag och Lovisa utforska New York lite mer, och förhoppningsvis julhandla lite. Carina har åkt hem till Sverige, den lyckosten, och Lovisa åker om två veckor. Då får jag ta tag i det där med att vara social igen. I och för sig har jag bara sju veckor till hemresa då, men det kan ju bli sju väldigt ensamma veckor.

Sitter och funderar och funderar på hur jag ska göra med skola, och med resor. Jag har blivit tokkär i Island! Skulle vara skitcoolt att ta det i sommar (efter Sverige förstås, Sverige går alltid först), och kanske Frankrike och Tyskland också. Vi får se vad som händer, om jag får jobb eller inte. Iggy & the Stooges har ju tydligen blivit bokade till PiP i sommar också. Det får ju inte missas, även om jag inte direkt tycker att de är bra. En sån sak måste ju bevittnas ändå. Iggy Pop i Karlskoga, april april liksom. Kommer Bruce Springsteen också?

Det är skitfint väder här. Ska försöka dra med kidsen till någon park eller nåt. Synd att Amerikanare inte riktigt insett att man kan vara utomhus även om det är minusgrader ute.

Bäst att hämta upp dem nu förresten.

Jag lovar att lägga upp minst en bild på bilddagboken nu i helgen, den ni! (OBS! inget aprilskämt)

<3


Sing me to sleep

Skulle börja skriva om något, eller om massor av saker rättare sagt. Så gick jag och tog en dusch och allting rann av mig, så nu har jag inget att skriva. Kanske är det lite trötthet som spelar in också.

Kan inte fatta hur fort dagarna går! Nästan lite för fort på ett sätt, fast det är förstås skönt att vara närmare helgen. Det är svårt att förklara hur jävla mycket jag vill hem, och hur jävla mycket jag redan börjat sakna allting här. New York, vad ska jag göra utan New York?! Och mina kids, mina största hatkärlekar. Känns dock väldigt skönt att veta att det är sverige jag ska hem till. Med källsortering, cykelbanor, karamellkungen, hälsomat, hundar, katter, mamma, pappa, syskon och vänner.

Hur som helst, det var inte det jag hade i huvudet egentligen. Läste igår (ja, jag är kanske 100 år efter, men jag hade inte direkt förväntat mig detta) att Iggy & the Stooges kommer till PIP nästa år. HA HA HA! Det händer ju inte. Karlskoga går från Jill Johnson till Iggy Pop liksom. En ganska stor, om än bra, förändring. Jag ska jobba som bara den när jag kommer hem. Som vikarie har jag bestämt. Är ju ganska van vid det här laget, och det är alltid kul att vara i skolmiljö när man inte går i skolan. Ingen press liksom, även om vikariejobb säkert inte är det mest tacksamma jobbet man kan ha.

När jag har fått ihop mina pengar ska jag ut i Sverige. Om det så ska vara på cykel. Jag önskar att jag aldrig mer behöver sätta mig i en bil igen, och jag vill bara spy på tanken över hur mycket bensin jag måste förgiftat mig själv och mina  8 miljarder sambosar här på jorden med.
   Ut i Sverige var det ja, stopp i en massa mysiga städer, på några festivaler, och på några helt spontana ställen. Sen kanske det blir Frankrike också, men det får vi se. Borde kanske plugga lite franska först. Vet inte hur långt man kommer med att kunna räkna från 1-10, säga "jag heter"  och "äpple".

Nej nu är klockan över tio och min hjärna vill sova. Natti!
<3

Första Advent

...Och så kom regnet, eller första advent. Dessa har lyckats kombineras alltför många år i följd. Inte för att det riktigt gör någonting att det regnar här, eftersom vi inte ens har haft någon snö.

Idag är det som bekant första advent. Ingen adventsljusstake, varken i fönstret eller på bordet. Ingen skyltsöndag, och inga lussebullar. Vad gör man då? Jo, man åker till IKEA. Det var just vad jag och Lovisa fick för oss att göra. Först stannade vi på Jersey Garden, som är ett outlet, tänk Ullared (alltså stället i ullared, jag kommer inte på vad det heter, men ingen svensk har väl missat det stället) med femtusen gånger fler affärer och femtusen gånger fler människor. Jag köpte min lunch där, allt annat var skit. Dessutom hade både jag och Lovisa en sak i huvudet; IKEA!
   Var på extra svennehumör idag och blev alldeles till mig när jag såg IKEA-skylten. Visst är det inte riktigt samma sak när hälften är på engelska, folk pratar...ehm, Indiska eller Spanska, några engelska, och allting är i dollar. Något i mig blir dock varm av att se namn som STOCKHOLM, LUDDE, KARLSTAD, SVALKA, KALLT och GLÖGG! Jag har aldrig varit någon glöggälskare, men jag kunde bara inte låta bli den. Så det blev choklad, pepparkakor, julmust och glögg. Inte en helt fel första advent ändå. Dessutom är det nu jag inser vad more is more kommer från. Det kommer från Amerikanska julpyntningen. Här snackar vi tio renar, fem ljusbelysta granar och minst en tomte. Måste ta kort på skyltfönstret vid Lord & Taylor i NY också.
   Även om jag saknat massor av saker ifrån Sverige idag, så inser jag vilken tur jag har att få vara med om det här. Jag kommer aldrig att bli en sån som åker till Thailand och firar jul, och USA är ju inte ens Thailand. Jag får helt enkelt bara göra allting dubbelt upp nästa år istället.

Annars har det inte hänt så mycket mer i helgen. Carina, Lovisa och jag gick på Four Christmases i fredags, den  var helt okej. Något som inte var helt okej var Australia, som vi såg igår. Lätt de mest smärtsamma och längsta tre timmarna på väldigt länge.

Veckan som kommer blir ganska stressig. Är dock mest bekymrad över att jag inte kommer ha tid över till att springa bort lite av det jag förmodligen... okej, jag ska inte förneka mer, det jag har lagt på mig unger helgen. Ska kanske påpeka att helgen varit fyra dagar lång. Förhoppningsvis jämnar det ut sig när jag inte kommer ha tid att äta i veckan.

Hoppas att ni hade en bra första advent, och åt massor av lussebullar!

<3