Sandra

Idag var det egenltigen meningen att jag, Malin, Ellinor och Susanna skulle åka och hälsa på Ann i Ransäter. Men det blev strul med tider, och det slutade med att (tror jag) Ellinor och Susanna åkte ensamma. Jag kände mig först jättejättedum som inte följde med. Men det var kanske någon där uppe som kände på sig att jag skulle drabbas av magknip hela dagen? För så blev det i alla fall. Pms, sjukt godissug blandat med jobbiga kramper i magen är absolut inte min favoritkombination. Och jag hade inte alls varit ett bra sällskap.

Med andra ord har jag inte fått speciellt mycket gjort. Har läst Jossans brev och ångrat att jag inte följde med till Ann om vartannat säkert hundra gånger. För att inte förstöra lördagen ännu mer satte jag mig för att se över min budget för London, i hopp om att bli positivt över hur mycket jag kan köpa där borta.
    Jag blev varken överdivet positiv eller överaskad om jag ska vara ärlig. Men det känns ändå inte speciellt surt eftersom vi ska träffa Jossan (äntligen <3) som säkert vet var man kan shoppa billigt, och vi bara ska besöka gratismuseum.

Igår beställde jag alltså biljetter till Madame Tussauds, och drabbades av panik och ilska av det allvarligare slaget när jag fick svaret att det skulle ta 3-5 arbetsdagar för dem att ens få in betalningen. Efter att ha läst igenom alla villkor och avtal jag kunde hitta, och skrikit igenom en hel ordbok av svordomar skickade jag ett mindre ilsket mail till jävlarna som lurat mig. Är det här något slags hån för att jag för en gångs skull läst igenom avtalen och kontrolerat att biljetterna ska komma fram i tid, eller ett försenat straff för att jag aldrig brytt mig om dumma avtal tidigare?

Äntligen är det fredag, och jag har gjort min sista dag (i alla fall för ett tag framöver) på häsängen. Idag lekte vi med lera och ska jag vara ärlig tror jag att jag var mer road av det än vad förskolebarnen var. Det känns både jätteskönt och lite småtråkigt att det var sista dagen. Skönt för att jag slipper spela världens störtsta och tråkigaste memory 110 gånger om dagen (jag kommer att drömma mardrömmar om par i insekter, fjärillar, blommor och andra naturfotografier). Jag kommer faktiskt att sakna de flesta lite grann också, både barn och vuxna. Men är välkommen igen när jag vill, såklart. Vem tackar nej till gratis arbetskraft? Haha.

Har suttit och jämfört body shops svenska och brittiska priser i  nästan en timma, och eftersom jag är så jäkla principiell (om det är ett ord eller inte vet jag inte, men jag är sån i alla fall) så kan jag inte köpa annat smink. Det är inte världens enklaste att hitta smink som inte är djurtestat alls. Smakar det så kostar det, men jag tjänar i alla fall 133 kronor på pricken att handla det i london. Alltid något. Ska beställa biljetter till Madame Tussaudes och Chamber Live sen också, för man kan ju inte varit i London för första gången utan att ha gått på Madame Tussaudes. Så snart är i stort sett hela resan både bokad och inbokad.

Ska nog fira det med att kolla på tv eller något annat i samma festliga klass, och sen sova. Imorgon ska vi på en liten roadtrip till Ransäter för att hälsa på Ann. Ska bli skitkul att se hur hon har det. Söndagen vigs helt åt kaffedrickande och au pair-fix.

Nu kan jag inte sitta här längre.

Jag är verkligen en aktiv bloggare numera. Och det beror varken på att jag har ett superaktivt liv, eller för att mina i inlägg alltid brukar bli till rolig läsning. Tvärtom skulle jag nog vilja påstå. Men jag kan liksom inte sova gott om natten om jag inte fått dela med mig av mina få och extremt ointressanta saker jag är med om...

Idag är inget undantag. Precis när jag kom hem ringde världens bästaste mamma som hade varit på stan, och tydligen varit på bra humör. För hon berättade att det låg två par sockor, tre par strumpbyxor (alla i olika gråa nyanser, haha)och en bh på mitt rum. Eftersom det numera är ganska sällsynt med liknande överraskningar blev jag glad. Sen stressade i mig en chiabatamacka innan jag hojade ner till stan för ett kurirenmötet. Nu är jag hemma, och ska bara städa mitt rum, sen har jag hela kvällen på mig att göra ingenting.

Ska översätta mina referenser från Häsängen idag också. Var lite nervös över att de inte skulle ha så mycket att skriva, men jag hade fel. Nu känns allting skitbra och jag är inte orolig över att min referens ska vara sämre än någon annans längre!

Två nätter med ett par timmars för lite sömnm, och idag kom tröttheten ikapp mig. Som tur är gör jag ju inte så mycket efter jag slutat så det finns gott om tid till att ta det lungt.
  Har bara tagit en fika med Sofie och Kristin på stan innan jag fortsatte hemåt. I spöregnet ska jag kanske tillägga, annars låter det ju inte lika ynkligt. Haha.

Hur knäppt det än låter ska jag nog bara fixa lite smågrejer, och sen gå och lägga mig. Eller ja, innan jag somnar kommer jag förmodligen att kolla på tv i en timma eller två. Så blir det alltid, varesig jag har planerat det eller inte. Känner dock på mig att jag kommer att somna tidigt ikväll. Let's hope so.

Nu är det bara åtta dagar, sedan är vi äntligen påväg till världens bästa Josefine:D Lagom timat med såväl längtan som löning.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, om det är min tid som tonåring som är mer eller mindre över, men jag är inte alls lika morgontrött nuförtiden. När jag var yngre var det samma sak, jag sov till klockna nio på morgonen, sen kunde jag inte sova längre. Men sedan jag fyllde ungefär tretton har tiden skjutits fram till tolv eller liknande. Sedan ett par vecor tillbaka har jag dock mer eller mindre gått tillbaka till det, för mig, "normala". Inte riktigt lika tidigt som förut, men idag vaknade jag första gången nio, och gick upp en halvtimma senare. Skönt! För på något sätt har jag alltid vetat att jag inte är någon morgontrött människa till sättet. Jag gillar att vakna lite före alla andra, och äta en lång frukost i ensamhet. Dessutom slipper jag ångest över att ha missat hela dagen.

Idag är det desutom mycket att kunna missa. Ska städa mitt rum, eller krigszoonen jag vet inte vilket som är vilket, och sedan ta en promenad till stan för att kolla efter ett par kästrumpbyxor. Är så fruktansvärt trött på att inte ha några kläder, samtidigt som jag inte vill köpa nya förrän jag kommer iväg till huvudstäderna. Och på tal om huvudstäder så fick vi äntligen tag på en lägenhet att bo i under dagarna vi besöker Stockholm. Den låg inte alls där vi ville, och har gasspis (hjälp), men jag tror nog att jag talar för alla tre när jag säger att det mest känns skönt att ha det klart nu.
   Klockan tre är det dags för hockey, äntligen, haha. Jag drömde inatt om att jag missade matchen, men när jag vaknade var klockan bara halv tio och inte kvart över tre. Drömmen avskräckte mig som tur var inte och jag längtar nästan. Efter hockeyn är det fest med fina vänner och sedan statt och Lassö. Det blir nog grejer det.

Nu kallar rummet/krigszoonen på mig.

Har haft en blandad dag. Jag och skogen är inte bästa vänner, men det var skönt att få frisk luft osv. Kyla är inte något jag tycker jätteilla om. Fikan med the loved ones var välbehövlig, och fest på lördag är efterlängtat. Tack för att ni finns:D

 Det här är en fjantig lista, men det var rätt roliga saker med. Så jag måste liksom..


om du får mer än 30 är du paranoid
om du får 21 till 29 är du normal
om du får 11 till 20 är du nästan aldrig rädd
om du får 10 eller mindra är du aldrig rädd.


Jag är rädd för..
[ ] homosexuella
[ ] mörker
[ ] vara mej själv inför andra
[x] höjder
[ ] svarta katter
[x] fåglar
[x] fiskar
[ ] myror
[x] köra
[x] flyga
[ ] blommor eller andra plantor
[ ] bli rörd
[x] eld
[ ] vatten
[x] havet
[x] misslyckande
[x] grodor/paddor
[x] möss/råttor
[x] hoppa från höga ställen
[ ] snö
[ ] regn
[ ] min mamma
[ ] vind
[ ] clowner
[ ] stora folksamlingar
[x] korsa broar
[ ] döden
[x] dö ensam
[x] dö
[x] bli rånad
[ ] män (det finns förstås undantag, de på efterlyst t ex)
[ ] kvinnor (samma som ovanstående)
[x] ha ett stort ansvar
[ ] doktorer
[ ] tandläkare
[ ] att mitt hus ska brinna ner
[x] tornado
[x] orkaner
[x] sjukdomar
[ ] att tappa bort min ipod/mp3
[x] ormar
[x] hajar
[x] vapen
[x] fredagen den 13 (jag är skrockfullheten personifierad)
[x] att fastna någonstans
[ ] spöken(jag tror nog att de finns, men känner mer lättnad än rädsla över det)
[ ] halloween
[ ] skolan
[ ] tåg eller tunnelbanor
[x] tunnelbanerälsen
[x] udda tal
[ ] jämna tal
[ ] va ensam på natten
[x] växa upp
[ ] monster under sängen
[x] läskiga ljud på natten
[x] att inte genomföra mina drömmar/mål
[X] blod
[x] att någon du älskar eller bryr dig om ska bli skadad
[ ] att någon du älskar eller bryr dig om ska skada dig
[x] kärlek
[x] förlora någon du älskar
[ ] riva dej på papper
[x] ramla medans du springer
[ ] spindlar(jag klarar i alla fall spindlar bättre än andra småkryp)
[x] fötter
[ ] nålar
[x] ramla ner för trapporna
[x] drunkna
[ ] tatueringar
[ ] folk som inte pratar engelska
[x] få problem
[ ] skada någon (jag hatar alltalltallt som har med våld att göra)
[x] knivar

Jag har 39. Men jag är inte förvånad, haha. Orkar dock inte fundera speciellt mkt över det. En lista säger inte speciellt mkt ändå, och jag är svintrött. Sömn nästa, och sen fredag. Äntligen!

Åh, jag känner hur peppen växer. Det ska regna imorgon (och det regnar nu också). Jag ska befinna mig i en skog, kanske utan riktig mat en heldag med f-3... kul! Men det är bara att göra det bästa av det. Regnkappa och stövlar ska med, och jag hinner fika med mina loved ones sen, så jag antar att jag inte dör eller så.

Ska strax kolla på top model stockholm. Jag stör mig sjukt mycket på programledaren, och tycker egentligen inte speciellt mkt om svenska versionen. Men jag har ingen annan serie att följa för tillfället. Tycker att det känns rätt skönt att ha ett program i veckan som man vill kolla på, så man vet att kvällen inte blir helt misslyckad. Haha.

Förresten Malin; jag har kollat på idol. Har sett dig på internet också, och du var bättre än typ alla jag lyssnade på. Försökte se vilka som gick vidare på tv också, men det går bara inte. Jag hatar verkligen allt allti allt med det där jävla programmet! Hatar programledarna, låtarna som alla sjunger, och alla som sjunger. Alla låter i princip likadant, och ja... jag saknar ord. Jag hatar det så jäkla mycket helt enkelt:p Det räcker så.

Shit vad jag låter negativ. Det är nog bara för att jag inte får kaffe enligt behov.

Det är måndag, och jag är trött som vanligt. Måndagar måste vara den jobbigaste dagen för alla, alltid.
Har fortfarande inte hört ett pip från Jossan och det har jag haft i bakhuvidet hela dagen. Hon kan ju liksom sitta femtio meter ifrån mig nu, men förhoppningsvis sitter hon ett par hundra mil härifrån och är lycklig och gosar med en skitsöt birma^^

Annars finns ingenting alls att nämna. Helgen har varit lugn och skön. Har dock inte gjort någonting alls. Nu till helgen händer det som tur är lite lite mer. På lördag ska jag och Kristin på hockey, jag längtar haha. På kvällen spelar Lasse Lindh på statt och dit måste jag för att för en gångs skull känna av en fördel med att vara äldre än min syster. Fast den här helgen känns det extra bra att kunna gå ut. Jag har god alkohol att dricka och fina vänner att festa med. Min nya goda parfym får kompensera för det faktum att jag varken har kläder eller smink.

Nej, fyfan jag somnar snart. Ska kolla klart på CSI, sen ska jag sova.

Dumma röda slinga! Den vill verkligen inte försvinna. Jag vet visserligen att röda pigment inte brukar försvinna så lätt, men det gör inte slingan varken snyggare eller mindre irreterande. Att jag inte haft ett dugg att göra idag har inte gjort saken bättre. Men efter badet var bäbisslingan åtminstone mindre cerise.

Det enda jag gjort idag är att kolla kläder på internet. Jag är så shoppingsugen (har inte handlat en pryl ö h t, bortsett från två tidningar, på över en månad) att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Antar att jag inte har något annat val än att vänta till löningen och London. Egentligen är det tur att det dröjer drygt två veckor till innan jag får gå i affärer. Jag skulle ändå bara bli deprimerad av att prova kläder just nu.

Nu ska jag göra något annat i två timmar innan det börjar nån Amerikansk, säkert jättesmörig och klyschig, dramakomedi. Men en sån här dag duger det hur bra som helst.

Den här veckan måste varit den mest effektiva på länge. Trots att jag bara varit hemma i tre hela dagar, har jag fått mer gjort än jag brukar få på minst en hel. Londonresan är planerad, och väldigt mycket ska hinnas med på de fyra dagarna vi har på oss. Men nu har jag beslutat mig för att inte snåla i London för att kunna shoppa i Stockholm. Det är ju faktiskt ganska idiotiskt. London har säkert hundra gånger mer (plus lite billigare Body Shop, megaTop shop och Abercromic & fitch) att erbjuda mig än Stockholm har.
Förrutom att planera in vad vi ska göra i London har jag dessutom:
- Spikat dag och tid för intervju med Scandinavian Institute
- Varit nyttig
- Fikat med Kristin och Sofie

Självklart går inte allting som en dans. Mitt konto krånglar och jag är skitstressad över att få alla papper klara till den 12:e... Jag läste Emelies blogg också, om höstens artister till Klubb Smart. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är det en varning från ovan, att inte åka till andra sidan atlanten? Eller är det en hjälp från ovan, att fixa hit alla bra artister så att jag har sett allt jag vill se fram till det är dags att fara? Vem vet, jag hoppas förstås på det sista.

Men nu är det lördag och jag får sluta tänka på såna saker!
Nu borde Jossan fått besked om hon får flytta in hos Birmafamiljen eller inte. Hoppas verkligen det, för vi kommer att behöva all hjälp vi kan få när vi själva åker till London, haha.

Orkar inte sitta här mer. Har två avsnitt kvar på andra säsongen av s&tc. Sen börjar ju Svensson Svensson! Popcorn och tv:n nästa.

Jag vet inte hur jag ska börja. Hade liksom tänkt mig en bra start på hösten. I den ingick att färga håret. Lite lite mörkare, med slingor nära min gamla färg var det tänkt. Det såg bra ut till en början. Men efter att ha tvättat ur färgen trodde jag inte det jag såg. På trettio minuter hade jag förvandlats till Britt 70+! Mitt hår var silvergrått. Och jag överdriver inte alls! Mamma försökte hjälpa till och gick ner i källaren för att leta upp en gammal toning som jag kunde täcka öer katastrofen med. Det slutade med att pappa fick traska iväg till prix och över telefon berätta hur färgerna såg ut, vad de skulle ge för resultat osv. Han kom hem med två jättefina färger. Mamma, som tagit en av de gamla toningarna hemma för att bevisa att färgen skulle bli bra i mitt hår (senapsgult är dock inget jag känner för, inte mamma heller), blev också missnöjd. Pappa köpte två toningar och vi smällde i dem i håret snabbare än snabbast. Mamma blev svart och jag..... ja jag blev gråhårig.

Nu sitter du säkert och tror att det var så det slutade, men icke! Jag menar, varför sluta där? Jag hittade min systers gamla balsamfärg som hon hade när hon hade illrött hår. Mamma tyckte vi skulle testa om mitt stackars hår ville suga åt sig den färgen. Och det ville det! Yes, tänkte jag först. Men inte när jag såg den ceiresa, (stavning?!) feta slingan på huvudet. Fyfan vilken dag, haha! Och vilken nystart, verkligen. Imorgon ska jag införskaffa en brun (usch, jag vill inte vara brunett!) balsamfärg och hoppas på det bästa.

Lite mat och en rakapparat eller kanske en peruk skulle sitta fint nu.
Adjökens!

Nu är jag äntligen hemma. Grekland var en stor besvikelse. Inte för att inte Kefalonia var ljöligt fint, och att havet och stranden var underbar. Utan för våran vanliga tur. Varje gång vi åker på semester går något fel. Den här gången var det dock värre än vanligt. Exakta detaljer tänker jag inte nämna, men en kort beskrivning bjuder jag på. Det började redan på vägen dit. Min syster var hos läkaren och han (egentligen borde jag skriva jävla idiot och skit och allting dumt istället för läkare) konstaterade att hon hade körtelfeber. "Men det blir inte värre än såhär och hon kan bada och allt som ni gör, bara hon tar det lite lugnt". Jamen tjena vilken hit att vägra skriva läkarintyg och istället skicka iväg en person utan immunförsvar (och vars journal innehåller ungefär femtom penicillinkurer det senaste året) till Grekland med körtelfeber.Vistelsen i Grekland blev inte alls som läkaren förutspådde. Vi kunde inte göra ett skit, eftersom Sabina blev dödssjuk. Mjälten var förstorad, blodtrycket för lågt och levern dålig. Den lokala läkaren i Grekland (som f ö lika gärna skulle kunna ta över hela Karlskogas sjukvård ensam och klara det finfint) var jättesnäll men skrämde skiten ur alla när han sa "hon är jättesvullen i halsen, men om hon får andnöd är det bara ni kommer över så får vi sticka hål i den". Haha. Nu väntar vi på en ersättning för den totalt bortkastade resan och en väldigt god ursäkt från vårdcentralen.

Det var hur skönt som helst att komma hem. Att veta att man skulle upp tre timmar senare för att stå ut med massor av skrikande ungar var inte lika skönt. Men det värsta hittills är ändå att våran älskade Albin blev jättesjuk imorse. Jag ville verkligen inte till jobbet, och hade en stor klump i halsen hela vägen dit. Jag trodde verkligen inte att han skulle leva när jag kom hem. Men det gjorde han och det kan ha gått bra. Imorgon får han antingen komma hem, eller få en spruta och somna in. Jag vet inte vad jag gör om det blir det sista. Det är konstigt hur nära man kan stå en hund. Även om vi vet att han är gammal och att det kommer att hända förr eller senare, känns det sjukt jobbigt att kanske behöva ta ett sånt beslut imorgon.

För att tala om lite trevligare saker är jag skitglad att vara hemma. Riktigt bestämt mig för ett nyttigare liv. (greklandsresan hjälpte mig att inse att det behövs, haha). Saknar alla mina vänner sjukut mycket, och vill se så fort vi får tid! Och så har jag bokat möte för au pair in America.

Nu ska jag äta mat. Nyttig mat!

Usch vilken dag! Jag var hur trött som helst imorse och gick därför inte upp förrän tio över sju. Alldeles för sent, då jag brukar cykla senast halv. Utan kaffe och stressad och ful slängde jag mig in i bilen. Alla barnen var verkligen skitjobbiga idag, och nu har alla börjat förlita sig på mig. Det innebär att de även går till mig med snoriga fingrar (vissa har dessutom en förmåga att ta på mig med dessa, vilket får mig att drabbas av panik inombords), blodiga sår eller när de är ledsna.
Jag har alltid uppskattat barns ärlighet och deras förmåga att säga vad de tycker; fram till idag. Jag hade lekt med barbies i nästan en halvtimma då ungjäveln... förlåt barnet utbrister "titta, du är lite tjock där" och pekar på mitt ben. Jag ville egentligen döda henne, och mig själv för att jag blivit en sån tjockis på senaste tiden, men höll minen och fortsatte leka. I ungefär fem minuter till då min huvudvräk satte igång på allvar. När det var dags att åka hem kunde jag knappt köra, ungefär varannan minut svartnade det framför ögonen och jag kunde inte röra nacken. När jag äntligen var hemma sökte jag sympati hos mamma innan jag slängde mig i sängen för en halvtimmas välbehövlig sömn. Nu är huvudvärken nästan borta, tack vare tabletter och vila. Men jag känner mig fortfarande smällfet och allmänt äcklig. Packat har jag inte heller gjort och klockan sex imorgon bitti bär det av till Arlanda. Det blir nog en riktigt slapp semester om vår familj överlever flyget. Mamma har bihåleinflammation, min syster har körtelfeber, pappa är löjligt flygrädd (han har funderat på och hotat med att avboka resan ett antal gånger). Jag ligger än så länge bäst till, bortsett från att det sista jag vill är att visa mig i bikini. När jag kommer hem är det slut på marmeladmackor till frukost, för en lång tid framöver.

Nej, nu ska jag släppa alla tjockistankar och andra tåkigheter för en vecka. Sånt får jag ta tag i när jag kommer hem.

Jag gör ett nytt försök. Min pappa var jättesmart och skulle öppna sedbanks hemsida i just den här fliken.

Förra inlägget började med en liten hyllning till att hösten ändligen är här. Trots att det bara varit höst två dagar enligt almanackan, känns det verkligen att sommaren är mer eller mindre över.
   Om tre dagar befinner jag mig dock i solen och värmen igen, om än bara för en vecka. Då ska jag, min mamma, min pappa och min syster till eldhärjade Grekland. För bara några minuter sen fick jag dessutom veta att även Kefalonia, som är den ö vi ska bo på, brunnit. Hoppas verkligen att det lugnat ner sig nu. Jag hade sett fram emot att komma bort ett litet tag. Inte för att jag egentligen ska klaga så mycket, men såhär efter studenten är det mycket som rör sig i huvudet. Kanske kan jag släppa det för ett par dagar.

Igår bokades även Londonresan, äntligen! Det ska verkligen bli skitkul att se allting. Dessutom hittade vi ett billigt vandrarhem i Hyde Park. Nu återstår bara ett par veckor av intensiv längtan och planering. Vi har ju bara fyra dagar på oss att uppleva London, och äntligen få återse Jossan. Jag hoppas och tror på en proffsigt guidad tur bland coola affärer och goda (billiga funkar också) matställen:D Tack vare att det endast kostade oss 1500 för fyra nätters boende samt flyg till och från London, samt att jag kom läskigt billigt undan med tyskland, kan jag kosta på mig lite annat än nudlar och mackor i både London och Stockholm.

Nu är klockan två, och jag borde kanske göra något av dagen innan den försvinner helt?

Okej, nu har min mage smält maten och godiset lite, och mitt humör är betydligt bättre. Kvällen är mer eller mindre räddad. Det blir lite mys hemma hos mig med att kolla på Sex & The City-boxen och käka popcorn. Film innebär också att kjolen

Nu ska jag tända lite doftljus i hopp om lite mysfaktor och att lukten (läs stanken som bosatt sig i gullerstugan tack vare att min syster lagt fruktskruttar och andra härligheter som ruttnat i papperskorgen, way to go!) ska förbättras åtminstone lite.

Jag hatar fortfarande Karlskoga, men jag hatar inte att jag äger en stor tv, en s&tc-box och underbara vänner:D

Idag hatar jag att bo i Sandviken, ha en mamma som alltid är sjuk, ha vänner som är påhittiga och får mig att bli pepp.... mest av allt hatar jag Karlskoga. Bajshåla, jag kommer inte sakna dig det minsta!

Övergödning, partypepp, dåligt humör och tristess har orsakat sinnesstämningen som framkallat detta inlägg.