Sandra

Åh vilken skön dag det varit! Igårkväll kom min syster på att hon ville till stugan, fast att hon inte hade nån att åka dit med. Eftersom jag aldrig sovit i den stugan vi har nu såg jag det som ett ypperligt tillfälle.
   Resan till var inte alltför rolig. Dels var jag sjukt trött, och dels körde jag ihjäl mitt första djur. Jag hatar fåglar mer än mycket, men jag tycker ändå att de förtjänar att leva lika mycket som alla andra varelser. Därför blev jag och min vegansyster rätt skärrade. Men det fanns inte så mycket att göra åt hemskheten, och vi fortsatte därför mot ullvettern och stugan.
    Kvällen vigdes åt film i form av Pirates 2 och meangirls, samt åt jättegod mat i form av hemmagjord potatissallad och basilikakorv (det smakar bättre än vad det låter, eftersom den inte smakar kött). Det förtärdes även en hel del godis och dricka, som alltid när man kollar på film. Trött och mätt gick jag till sängs i mitt nyrenoverade rum. Jag älskar mitt nya rum, men det är som att vakna med solen två meter utanför fönstret. Inte för att det är speciellt varmt, utan för att man blir totalbländad från klockan fyra på morgonen. Det hindrade dock inte mig från att sova till klockan halv ett, även om jag fick somna om ungefär 30 gånger. Frukosten var ingen nyttighet, men det ska den väl heller inte vara när det är söndag? Jag och Sabina satte i första bästa skiva i spelaren och åt frukosten (läs; kakorna).
   Vad passar bättre en halvmulen söndag, än en film? Idag var det dags för Edward Scissorhands och Pirates 1. Efter första filmen sprack det upp och blev riktigt soligt. Då kunde inte min lata sida stå tillbaka för den hurtiga, jag var tvungen att ta en promenad. Och fyfan vad underbart det var att ta en riktig lantisväg (förbi alla sommarstugor och åretruntboenden, alla åktrar och in i skogen) till sjön där jag satte mig på bryggan och badade fötterna. Det hade kunna kännas riktigt fjantigt att sitta där ensam, men jag var inte ensam för jag hade musik i öronen. Efter ett tag tröttnade jag ändå och styrde kosan mot Bjurtjärns kyrka (det var där jag skulle vända alltså) och senare hemåt. Bortsett från ett antal flug- och fjärillsattacker insåg jag att det finns en liten lantis i mig, trots allt.

Nu borde jag verkligen sova. Imorgon är det jobb igen. Fast bara tre dagar den här veckan, och bara åtta timmar varje dag. Sen är det dags för... ja vem vet inte det?!


Följ med mig på Rip It Up någon förresten. Det kan bli hur kul som helst ju! hih.

Nu är festvalpeppen nästan obehaglig. Jag längtar ihjäl mig efter musik, fest och dans. Jag knarkar musik som aldrig förr. Det är rätt sjukt, men obeskrivligt underbart att döva allting med musiken. Liksom låta den tränga i i huvudet och ta över.

Igår var det midsommar. Vädret kunde ju knappast varit sämre, men annars var allt bra. Efter den oundvikliga middagen med familjen, minus syster, var det förfest hos Robin. Musiken var alldeles för hård för mig, men sällskapet gottgjorde för det. Efter ett par skitroliga timmar var det dags att dra vidare. Liksom nästan alla andra gånger man beslutar sig för att dra vidare, var det här ett misstag. Det var stundtals svinkul (mando, falsksång och galen dans, den klockrena kombinationen), stundtals skittråkigt. Runt halv tre fick vi nog och kvällens chaufför, Ann, körde hem oss till dumma sandviken.

Idag bestämde jag mig för att ligga kvar i sängen så länge jag orkade. Det är lika bra att ta tillvara på de dagar man får att sova länge. Klockan tio över två gav jag upp för att dricka kaffe och äta frukost.
   Fram till nu har jag inte gjort något av vikt. För en gångs skull känns dagen ändå inte bortkastad. Klockan är ju inte ens sex och jag vet vad jag behöver uträtta idag. Inget mer än att tanka mp3:n och fica ihop blandband till peace & love. Om jag är extremt hurtig tar jag kanske en promenad, för att köpa lite godis till kvällen. Vet inte riktigt vad jag ska se för film, men det finns massvis med bra filmer hemma just nu, så det fixar sig nog.

En liten lista, bara för att det är lördag...en otippad sådan kanske?

How emo are you?

[x] I like skinny jeans.
[x] Music is my life.
[ ] I write poetry/song lyrics.
[x] My hair covers part of my face
[x] I wear band shirts .
[x] I know who Jeffree Star is.
[x] I wear/wore converse.
[ ] I wear/wore vans.
[x] I wear/wore eyeliner
[x] I have or want my lip pierced.
[ ] I had/have listen to Saves The Day, Chiodos, Thursday and/or H.I.M.
Total = 8

[ ] My love life sucks
[ ] I'm in a band.
[ ] My screen name has an x in it
[ ]  I understand that My Chemical Romance is not "emo".
[x] I also understand that Green Day is not "emo".
[x] I know what mosh means.
[ ] Corners are for cool people
[x] Most of the time I dislike MTV.
[ ] I take pictures of myself a lot.
[ ] Especially ones where you can't see my whole face.
Total = 3

[x] I am lost without a cd player/my iPod/phone
[x] I know that emo is not just a sterotype.
[ ] I have/had thick oversized glasses.
[ ] I have/had a mohawk.
[ ] I've worn black nail polish.
[ ] I hate my mom.
[ ] I hate my dad.
[ ] I hate where I live.
[x] Black is a great color.
Total = 3

[x] Right now I am listening to music
[ ] I know what hxc and sxe mean.
[x] Myspace = Love and addiction.
[ ] I wear studded belts.
[ ] I've had a body part signed by a band.
[ ] I've cried while listening to Dashboard Confessional.
[ ] I have/ my hair is/ had dyed/want to dye my hair black.
[x] My closet is mostly filled with black or dark clothes.
[ ] I cry a lot
[ ] I write on myself
[x] I have been called "emo" before.
[ ] I hate being called "emo".
Total = 4

Add all the numbers together...
Then multiply that by 3
I am 54% EMO

Haha, va?!

Måste bara...kolla statusen liksom-.-

You have a :
[x] Mother
[x] Father
[ ] Step-Father
[ ] Step-mother
[ ] Step-siblings
[x] Brother
[x] Sister
[ ] Nephew
[ ] Niece
[x] Cell phone
[ ] Own bathroom
[x] Own room
[ ] Swimming pool
[ ] Hot tub
[ ] Guest room
[x] Computer
[x] TV
TOTAL: 8

[x] Fullsize or bigger bed.
[x] More than 4 pairs of shoes
[x] Sunglasses
[x] Watch
[x] MP3 Player/iPod
[ ] PS2 that works
[ ] Nintendo Wii
[ ] Xbox that works
[ ] Nintendo 64 that works
[ ] Gameboy/ Advance
[ ] Gamecube
[ ] nintendo ds
TOTAL so far: 13

[ ] Poker table
[ ] Basketball hoop
[x] Air hockey table
[ ] Pool table
[ ] Ping pong table
[ ] Fooseball
TOTAL so far: 14

[ ] Nightstand
[x] Stereo in bedroom
[x] CD Player
[ ] Have something from Abercrombie and Fitch or Hollister/ AE
[ ] Parents give you credit card/atm card
TOTAL so far: 16

[x] Job
[ ]Goes shopping at least once a week
[x] Expensive cologne/perfume
[x] AIM/MSN
[x]Camera/video camera
[x] Phone
TOTAL SO FAR: 21

[x] Electric or gas scooter/motorcycle/car/fourwheeler
[x] Guitar/Drums/Bass guitar
[x] Piano/Keyboard
[x] Any other instrument
[x] Been on a cruise
[x] Traveled out of the province/state
[ ] Had a personal trainer
[x] Expensive jewelery
[x] Met a celebrity, porn star counts!!
TOTAL SO FAR: 29

[x] Straightener/curling iron
[ ] Have been to a batting cage
[ ] Have $100 on you right now
[x] Credit card, debit card or bank card
[x] Been to Europe
[ ] Been to Hawaii
[ ] Been to Washington D.C
[ ] Been to LA
[ ] Been to Florida
[ ] Been to Las Vegas
[ ] Been to the Bahamas
Total SO FAR: 32

[x] Parents have a car
[ ] Jet Ski/boat
[ ] Camper/RV
[ ] You have a car
TOTAL SO FAR: 33

[x] Home cooked meal almost every day
[ ] Been in a limo
[ ] Been in a helicopter
[ ] Own a camcorder
[ ] Own laptop
[ ] Own computer
End Total: 35

1-23 = Ghetto
24-33 = Average kid
34-40 = Spoiled Brat
41+ = Upper Class snob


Haha, där ser man. Nu ska jag sova, det är så sant som det är sagt (eller skrivet).

Gårdagen kan sammanfattas med ett ord; spontanitet. Igår insåg jag och mina vänner att vi är alldeles för inrutade. Vi hade planerat (förstås) en lugn kväll på melkers. Men efter två timmars skitsnack och tedrickande var vi i starkt behov av lite mer spänning än så.. Och lite mer Pontiak. Inträdet var ynka 40 spän och vi ansåg oss vara hyfsat rika. Enda kruxet var att klockan redan var tjugo i elva. Endast två av oss hade alkohol. Men vi är ju faktiskt vänner, och vänner är väl till för att utnyttjas?... Vi utnyttjade först Anns förslag att turbofesta och sedan dra vidare till Pontiak. Andra personen att utnyttjas var Sofie. Hon fick agera taxi hem till mig för att utnyttja mitt och Jossans vinförråd. Klockan tio över elva stormade vi in i Sofies lägenhet för att dela på det som fanns. Det var lättare sagt en gjort. Otaliga ulkningar och skratt senare (dock endast en kvart) bar det iväg till kupolen. Jag kände mig inte jätteparty med en långärmad tröja och en klänning som slutade ungefär vid naveln, men "äh, vafan gör det" för att citera Stoffe. Vi kollade in folket som var där, och det var minst sagt en blandad kompott, precis som det ska vara. Vi kollade på Pontiak, dansade fjantigt och köpte svindyr men god laktritsshot. Sedan upptäckte jag att min guldring jag fått i studentpresent var borta och en intensiv jakt startades. Den skulle dock visa sig vara förgäves (varför fick jag svar på när jag kom hem och såg att den låg i sängen, tack gode greta). När Pontiak hade avverkat sin fyra låtar långa reportoar drog alla vidare. Vi fick idiotslag och fick för oss att dra till Woodys, men vettet kom ikapp oss och vi vände i dörren. Istället parkerade vi oss vid citygrillen, där vi blev påhoppade av överförfriskade medelåldersmän. Sen blev vi påhoppade av folk i vår egen ålder. Det var dock ett mycket trevligare påhopp (är det ens ett påhopp då?). Efterfest utlovades och Ann och jag, som var de enda återstående av mig, Ann, Malin, Jossan, Sofie och Kristin, hade endast värme i åtanke när vi bestämde oss för att följa med. Men icke. Vi blev varmare, men det räckte inte för våra trötta kroppar och vi bestämde oss att rulla hemåt. Som sällskap (och skuts respektive snålåkare) hade vi två unga herrar som båda var rätt runda under fötterna. Blöt, trött och rätt förstörd över det där med ringen, gled jag innanför dörren klockan fyra. Innan jag gick och lade mig var jag tvungen att kolla upp när Vingåker stängde dagen därpå. Jag hade nämligen planerat in ett besök där, utan att ha frågat varesig mina föräldrar eller vänner.

Halv elva var det dags för uppstigning, efter en skitäcklig mardröm och en drömdröm. Jag talade med mina föräldrar som tyckte att Vingåker lät som en härlig utflykt. Sofie och Jossan, som var de som uttryckt starkast förtjusning om att följa med, efter Anns berättelser, skulle också med. Mamma och pappa känner mig väl och köpte en välfylld göttpöse från Nöjesbutiken.
    Vingåker var ingen succé även om jag hittade lite grejer. I utbyte mot en femhundring fick jag ett par svarta kinaskor (i storlek 36, så det blir inga knästrumpor i dem direkt), en vit t-shirt, ett par randiga knästrumpor, en Nirvanatröja (enbart för att reta syster, men jag grät faktiskt när Curt dog, varför har jag dock ingen aning om, men ändå) och ett blått eko-linne som jag är såå stolt över. Det är fjantigt men sant. Det var en helt okej dag i klädväg. Nu är jag vrång för jag vill inte sova. Inte för att jag inte vill sova egentligen, jag älskar att sova, men jag vill inte jobba imorgon. Jag ser inte alls fram emot en hel jävla vecka med jobb från klockan sex till halv fem. Jag vill inte, vill inte vill inte>.<

Vad är detta? Min snuva vägrar att släppa. Jag är glad över att inte ha feber längre. Febern har dock ersatts med en minst lika mysig värk i hela kroppen. Jag misstänker att det är resultatet av alldeles för lite sömn. När andra lyckostar ligger och degar till elva på morgonen, har jag jobbat i sex timmar, och när andra ligger ute i solen jobbar jag, eller ligger död i min säng. Tidiga morgonar, tio koppar kaffe om dagen, förkylning och sommar är ingen bra kombination. Jag går liksom som i trans efter jobbet, och kan inte somna före elva (jag vet att det inte verkar så hemskt sent, men det är kämpigt värre). Vid det här laget hade jag varit måttligt deprimerad och kämpat med ångest, men icke. Istället ser jag mer än någonsin fram emot sommaren. Den börjar samma dag som jag slutar jobba, med inget mindre än fred och kärlek. Och som jag längtar. Jag längtar efter allt. Att få åka tåg (ja, jag är en nörd som gillar tåg och tågstationer), att få sätta upp tältet, att få spraya ner tältet, att få laga nudlar med gasolkök, att fly värmen och gå på kupolen, att festa, att dansa och lyssna på musik, att få köpa frukost (läs; godis) på konsum, att få se bra band, att andras stadsfestival helt enkelt! Åh, det kan bara inte bli fel. Blir jag osams med hela peace & love (vilket måste vara omöjligt) kan jag ägna dagarna och nätterna åt att springa på alla bra band som kommer dit.
När vi kommer hem är det bara två veckor till nästa festival (en vecka för mig och den ängeln som följer med mig på rip it up), arvika. Mina förväntningar är jättelåga så det kan inte heller gå fel.
    Strax efter arvika kommer Lisa till Sverige och jag åker till Stokholm. Vi ska tydigen ha pic-nic med hennes vän Stella och massa svennar. Fnissigt och pirrigt. Men sååå kul.
    I Augusti hoppas jag att tåget går till E-tuna där Ark och sockerplommonen ska beskådas. Kanske en och annan zebra eller vit tiger också, eftersom det är i parken Zoo. Vad som menas med det vet jag inte riktigt... Man kanske får gå som i en sluss, allt för att man inte ska tjuvkolla på djuren liksom.

Nu är jag hungrig. Det finns torkad lök hemma, och det innebör att jag så gott som måste steka korv och göra mos! Gött.

Jahopp. Dävadärå. Eller?
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om studenten. Det kändes inte superfnissigt att vakna utan röst (studenten är ju skrikens dag) och lagom sjuk. Men är det någon dag det passar att igonrera förkylning så är det ju på studenten. Klockan åtta bar det iväg till Emelie som var champagnefrukostvärdinna. Alla var snygga, glada och peppade. Frukosten smakade jättebra och efter två timmars trevligheter gick vi den låånga vägen (på cirka 20 meter) till skolan för sista skolfotograferingen någonsin, åtmistone för några av oss. Sedan skulle vi in i aulan, för sista gången (v-modet kom ikapp lyckan). Där sjöngs det, beatboxades det, och jag tror att det bor en liten hip-hopare i mig för shit vad bra det var! Sedan var det dags för stipendier. Vår klass var ganska borträknad när det gällde bästa betyg, prestation och bästa språkelev. Men även klassen som Gud glömde bort fick sig tre, ganska omotiverade, stipendier. Jag blev mer än chockad när mitt namn ropades upp. Efter två dagars grubblande har jag fortfarande inte kommit på varför just jag fick det, men jag tackar inte nej till en femhundring och en finfin lapp. Självklart hamnade mitt kuvert högst upp och jag trodde bokstavligt talat att jag skulle avlida, elelr åntminstone svimma däruppe. Inte för att jag har scenskräck eller så, utan för att jag kvävde hostattacker tills huvudet nänstan sprängdes. Jag funderade seriöst på att ta hälften av de resterande 14 kuverten och snabba på allt. Det blev dock lite bättre när jag fick sällskap av Emelie och Malin, som också hade äran att få ett stipendie.
   Efter stipendier, mösspåtagning och studentsånger var det dags att få betygen. Jag hade aldrig brytt mig så lite om mina betyg som nu. Inte så konstigt kanske, för utanför dörrarna väntade verkligheten. När vi stod och väntade på att bli utsläppta kunde inte ens jag hålla tårarna tillbaka. Och då måste jag poängtera att jag verkigen inte är någon cry baby! Det var bara den läskigaste och mesta känslan jag någonsin upplevt.
    Det tog ett tag, men tillslut såg jag mig själv på en vit skylt och skyndade dit. Där stod jag (och Sofie, som tur var) alldeles för länge. Helt plötsligt var alla borta.. Vi fick panik och genade därför genom stan för att möta upp resten av studenterna. Det skulle skålas på statt, förståss. Runt hörnet väntade vår skitsnygga vagn. I den skrek vi för fulla halsar varv efter varv. Jag tror inte att någon hade sin röst kvar när vi var klara.

Efter en välbehövlig powernap, massa jättefina presenter och en massa tårta var det dags för klassfest. Aldrig någonsin har vi (under våra två tidigare klassfester) varit så tajta och glada allihopa. Men är det studenten så är det, antar jag. Överförfriskade, minst sagt, gled vi från Karl till statt. Jossan var nog en av de mer överöverförfriskade och på gränsen till snefull. Men efter ett klokt beslut att gå och tömma sig...ehm.. ja ni fattar kom hon stolt och glad tillbaka, redo att ta sig an statt. Sofie hade tydligen inte heller någon lyckad kväll (vi får ta igen det någon annan gång vännen, du missade ändå inget). Statt var en enda dimma. Gate5 spelade, vi dansade, drack massvis med vatten, hostade halsarna ur oss, och åkte hem.

Gårdagen gick i sömnens tecken. Ja, jag sov faktiskt exakt hela dagen. Klockan halv sju på kvällen gick jag upp för att ta lite tabletter, äta lite och vänta på att programmet om River Phoenix sista dygn skulle börja. Klockan halv två slockande jag på nytt. Idag är jag bättre och ärligt talat känner jag nästan ingen ångest (vilket är otroligt jätteovanligt för att vara mig), utan mest lättnad över att äntligen ha mitt liv i mina egna händer. Jag har ett hem och behöver inte känna någon speciell press. Mina största bekymmer just nu är att bli frisk till jobbet imorgon, att hitta någon att gå på Who eller Stones med (något som hittills varit ett mission impossible, och att vänja mig vid värmen.

Liksom alla andra somrar poppar jag oasis (bara för att inget annat kan få min kropp att känna så mycket på samma gång), är festivalpepp och längtar rumpan av mig till peace & love. Speciellt när Molotov tydligen är klara för kick off-grejjen.

Nu ska jag gå och göra något drastiskt, jag ska byta sida på min snedlugg. Och kanske göra mig en sallad och dricka gratiste.

Det är omöjligt att förstå det helt. Imorgon tar vi studenten. Imorgon. Studenten. Känslorna är minst sagt blandade. Självklart ska det bli så jäkla skönt att gå på sommarlov (även om det är det sista någon i sitt slag) och få slippa all press. Men jag inser att pressen jag har på mig nu är ännu tyngre, och att jag sett många "vardagsmänniskor" för sista gången. Vissa är jag bara lättad över att slippa, medan andra kommer att lämna tomrum. Det känns skönt att jag har sommarjobb, att jag bestämt mig för att stanna i kga åtminstone ett halvår för att planera min framtid, och att peace & lovebiljetten är bokad (det har den visserligen varit ett tag, och jag kunde inte ångrat det mindre). 
   Morgondagen blir en dag full av tårar, skratt, skålar (alltså såna man gör med dryck i glas, för att fira något...) och känslor.

Ytterligare ett wake up call fick vi med avslutningsshowerna. Fnissigt var ordet. Eller snarare hysteriskt. Avslutningsmiddagen var godare än balmiddagen (tack skolanför att ni upptäckt quorn och tunnbrödsrulle!) och vi slapp leta ihjäl oss efter bord.
   När showerna var slut smet vi hemåt för att uträtta diverse studentsysslor. Mina bestod av att städa rum, gillerstuga och att klippa mig. Nu är jag nästan hårlös och slipper (nästan) oroa mig för mössfrilla. Mitt orosmoment kommer att vara studentklänningen. Jag kommer att äga den fulaste studentklänningen någonsin. Tur att alla är så fulla och glada att de förhoppningsvis inte märker något!

Nu är jag så trött att jag skulle kunna dricka tio starka espresso utan att känna mig pigg. Om ungefär tjugo minuter ska jag åka runt stan och hämta upp klasskompisar för att sedan åka vidare till Degöföch och klä studentvagnen.

En banan på det kanske?
Schwing Schwing!

Vart tog tiden vägen? Imorgon är det bal, onsdag ledig dag, torsdag avslutningsshower och sen.... ja ni vet. Studenten. Det finns hundratusen saker jag vill göra efter skolan, ingen av dem innefattar varesig plugg eller jobb. Och nu ska vi bli vuxna och inse att allting i världen kostar.
Hur min framtid än slutar har jag lovat mig själv, för min egen och alla andras skull, ska jag inte tänka på den den här veckan. Åtminstone försöka att inte göra det.

Idag har vairt en ovanligt kämpig dag. Vi slet med avslutningsshowerna hela dagen. När vi inte gjorde det städade vi skåpen och fick reda på att vi fått skitbetyg i fotografisk bild>.< G- är det sämsta betyg jag någonsin fått. Inte ens på ett prov eller ett läxförhör har jag fått G... Ändå känns det helt okej att få det, konstigt nog. Kanske för att jag ändå redan har ett G. Tack och lov för att jag slipper betyg framöver ändå.

Jag är (på tal om morötter som städar taket) sjukt pepp på peace and live. Så pepp är jag, att jag börjat göra en låtlista på min p&l-skiva. Fan vad kul det kommer att bli. Varför kan jag inte längta lika mkt till studenten och framtiden?!