Tekväll-äntligen!
Idag är en riktigt grå dag. Allt, jag menar verkligen precis allt, är grått när man tittar ut. Såna dagar får ajg ångest av. Men förhoppningsvis uteblir den eftersom det är dags för tekväll. Hemma hos mig även denna gång. Det lär dessutom bli sista tekvällen på Majvägen 7. Imorgon får vi nämligen nyckeln till ett annat hus, på en annan gata i en annan ände av stan.
Jag borde verkligen läsa flitigare i min bok, och göra de övriga 843093472300575020812 läxorna också för den delen. Imorgon. Jag lovar. Imorgon.
Nu är det dags att plocka fram ljus i alla former, tekannan, mysmusik och självklart baka häslobullar. Om två timmar kommer mina kära vänner och är förhoppningsvis jättehungriga^^
Höstskivan är äntligen helt färdig och väntar på att få göra sin CD-spelsdebut. Det ska den få göra alldeles strax. Intressesmurfarna hoppar sönder mitt skrivbord nu, verkligen. Bäst att sluta innan de hoppar ihjäl sig...
Jag borde verkligen läsa flitigare i min bok, och göra de övriga 843093472300575020812 läxorna också för den delen. Imorgon. Jag lovar. Imorgon.
Nu är det dags att plocka fram ljus i alla former, tekannan, mysmusik och självklart baka häslobullar. Om två timmar kommer mina kära vänner och är förhoppningsvis jättehungriga^^
Höstskivan är äntligen helt färdig och väntar på att få göra sin CD-spelsdebut. Det ska den få göra alldeles strax. Intressesmurfarna hoppar sönder mitt skrivbord nu, verkligen. Bäst att sluta innan de hoppar ihjäl sig...
Söndag
När jag vaknade idag var klockan 9.06. Jag trodde att jag hade blivit knäpp. Sen kom jag på att klockan egentligen var 10.06, men att klockan ställt tillbaka sig en timma. Nu är det alltså vintertid. Det märktes för när jag vaknade var gräsmattan vit. Tyvärr inte av snö, utan av frost. Men det var kallt ute.
Solen sken också och den vanliga söndagsångesten uteblev. Kanske för att jag visste att en hel vecka utan skola väntade. Dock inte utan skolarbete, för jag har rätt mycket att göra. Tänkte försöka göra lite idag, så att jag kanske kan ha en läxfri dag någon gång i veckan.
Det kan behövas. För om ynka två dagar får vi nyckeln till vårt nya hus. Åh, det ska bli så himla kul att äntligen få göra iordning i mitt nya rum! Fast det kommer självklart att bli tråkigt att lämna det gamla huset. Jag inbillar mig själv att det kommer att vara värt det, med tanke på hur mycket lyxigare vi kommer att kunna leva^^ Och vi kommer ju att ha BADKAR.
Nu måste jag upp och städa. Eller kanske läsa min bok (som är jättejättekonstig) så att jag har det gjort. Sen blir det självklart en låååång promenad, när jag bytt ut de flesta låtarna i mp3:n.
Solen sken också och den vanliga söndagsångesten uteblev. Kanske för att jag visste att en hel vecka utan skola väntade. Dock inte utan skolarbete, för jag har rätt mycket att göra. Tänkte försöka göra lite idag, så att jag kanske kan ha en läxfri dag någon gång i veckan.
Det kan behövas. För om ynka två dagar får vi nyckeln till vårt nya hus. Åh, det ska bli så himla kul att äntligen få göra iordning i mitt nya rum! Fast det kommer självklart att bli tråkigt att lämna det gamla huset. Jag inbillar mig själv att det kommer att vara värt det, med tanke på hur mycket lyxigare vi kommer att kunna leva^^ Och vi kommer ju att ha BADKAR.
Nu måste jag upp och städa. Eller kanske läsa min bok (som är jättejättekonstig) så att jag har det gjort. Sen blir det självklart en låååång promenad, när jag bytt ut de flesta låtarna i mp3:n.
Älskade höst och lite Tobbe Trollkarl
Det är dagar som dessa jag absolut inte ångrar att jag påstår mig älska hösten. Regn och rusk är mysigt det med. Men en eller två plusgrader och sol är definitionen underbart. Harmoni liksom;)
Jag och Jossan var de enda som var smarta nog att ställa klockan i morse och kunde därför gå och kolla på Tobbe Trollkarl som var nere på torget. För att sammanfatta publiken var det; barn i åldrarna 2-10 år, deras föräldrar... och så vi två. Men vafan, solen sken och vi ligger ungefär på småbarnens nivå. Det var kul i alla fall, och det är ju huvudsaken.
När Tobbe trollat klart gick vi en fan-vad-skönt-det-skulle-vara-att-flytta-hemifrån-och-köpa-massor-av-flytta-hemifrånprylar-runda. Ann joinade oss en stund också. Trevligt trevligt!
Nu sitter jag här hemma med kläder och läxor upp till öronen. Men det gör liksom inte så mycket. För det är årets finaste höstdag, och lördag dessutom.
Och på tal om höst, så ska första snön för vintern komma på tisdag om man vågar tro tidningarna. Hoppas de har rätt. Fast snön får gärna vänta med att komma tills jag och mina flickvänner kommit från Örebro. Så om du läser det här, du som bestämmer vilket väder det ska bli jämt, vänta med snön i Karlskoga till omkring klockan sex på eftermiddagen! Haha...
Nu är jag vrålhungrig. Ska göra iordning ett chiabatabröd tror jag. Ja, så får det bli:)
Jag och Jossan var de enda som var smarta nog att ställa klockan i morse och kunde därför gå och kolla på Tobbe Trollkarl som var nere på torget. För att sammanfatta publiken var det; barn i åldrarna 2-10 år, deras föräldrar... och så vi två. Men vafan, solen sken och vi ligger ungefär på småbarnens nivå. Det var kul i alla fall, och det är ju huvudsaken.
När Tobbe trollat klart gick vi en fan-vad-skönt-det-skulle-vara-att-flytta-hemifrån-och-köpa-massor-av-flytta-hemifrånprylar-runda. Ann joinade oss en stund också. Trevligt trevligt!
Nu sitter jag här hemma med kläder och läxor upp till öronen. Men det gör liksom inte så mycket. För det är årets finaste höstdag, och lördag dessutom.
Och på tal om höst, så ska första snön för vintern komma på tisdag om man vågar tro tidningarna. Hoppas de har rätt. Fast snön får gärna vänta med att komma tills jag och mina flickvänner kommit från Örebro. Så om du läser det här, du som bestämmer vilket väder det ska bli jämt, vänta med snön i Karlskoga till omkring klockan sex på eftermiddagen! Haha...
Nu är jag vrålhungrig. Ska göra iordning ett chiabatabröd tror jag. Ja, så får det bli:)
Hockey får lajf ällär?
Jag får nästan ångest av att tänka på vad vi gör i skolan. Eller vad vi inte gör, rättare sagt. En veckas arbete skulle jag lätt få ihop på ett par timmar. Skönt på ett sätt, jobbigt på ett annat. Det är klart att det är bra att kunna sitta och göra ingenting på ett par lektioner. Men till slut känns det bara meningslöst.
Oopps... jag kom på att vi inte alls är så sysslolösa. Fältstudien i Globalkunskap ligger och skriker efter att bli färdigplanerad, hemtentan i religion likaså, svenskaboken (Ynglingen av Fjodor Dostojevkij) ligger på mitt jättestökiga rum och ser skitfet och jättetråkig ut. Jag har att göra på lovet. Bigtime!
Om man ska ta och se livet från den ljusare sidan (va?! kan hon det?) så är det inte många dagar kvar till lovet. Och imorgon är en jätteskön dag i skolan. Bara idrotten, där vi ska spela jätterolig fia-med-knuff-basket, och svenskan som är helt okej. Sen måste jag fixa pass snabbt som fisken, för jag ska agera sällskap åt Sofie. Vi ska på Najz Prajz och kolla Nikola. Jag hoppas att jag inte avlider där inne, och att jag inte blir getingstungen (jo, det sistnämda hände faktiskt sist). Redan idag händer det trevligheter, fast det verkar ingen annan än jag anse. Mina vänner är nog bara sega som inte inser att hockey är kul. Att se på alltså. Hu för att spela det! Fast tanken av mig själv, i en hockeyutrustning, ett par skridskor och en klubba är vääääldigt rolig/tragisk/hemsk. Om ett gott skratt nu förlänger livet skulle jag kunna göra folk odödliga.
Nej, det här går inte. Jag kan inte sitta här längre. Måste städa mitt rum innan Kristin kommer och hämtar mig. Åh, jag vill också ha körkort! Även om jag tycker att det är tråkigt att köra bil. Det är både mindre ansträngande och roligare att sitta bredvid.
(pull me in, med the kooks är förresten svinbra. och så släpps molotov jives första skiva idag, fan vad coolt. Grattis till dem liksom.)
Oopps... jag kom på att vi inte alls är så sysslolösa. Fältstudien i Globalkunskap ligger och skriker efter att bli färdigplanerad, hemtentan i religion likaså, svenskaboken (Ynglingen av Fjodor Dostojevkij) ligger på mitt jättestökiga rum och ser skitfet och jättetråkig ut. Jag har att göra på lovet. Bigtime!
Om man ska ta och se livet från den ljusare sidan (va?! kan hon det?) så är det inte många dagar kvar till lovet. Och imorgon är en jätteskön dag i skolan. Bara idrotten, där vi ska spela jätterolig fia-med-knuff-basket, och svenskan som är helt okej. Sen måste jag fixa pass snabbt som fisken, för jag ska agera sällskap åt Sofie. Vi ska på Najz Prajz och kolla Nikola. Jag hoppas att jag inte avlider där inne, och att jag inte blir getingstungen (jo, det sistnämda hände faktiskt sist). Redan idag händer det trevligheter, fast det verkar ingen annan än jag anse. Mina vänner är nog bara sega som inte inser att hockey är kul. Att se på alltså. Hu för att spela det! Fast tanken av mig själv, i en hockeyutrustning, ett par skridskor och en klubba är vääääldigt rolig/tragisk/hemsk. Om ett gott skratt nu förlänger livet skulle jag kunna göra folk odödliga.
Nej, det här går inte. Jag kan inte sitta här längre. Måste städa mitt rum innan Kristin kommer och hämtar mig. Åh, jag vill också ha körkort! Även om jag tycker att det är tråkigt att köra bil. Det är både mindre ansträngande och roligare att sitta bredvid.
(pull me in, med the kooks är förresten svinbra. och så släpps molotov jives första skiva idag, fan vad coolt. Grattis till dem liksom.)
Hej, mitt namn är KLANTARSLE!
Hur i helvete är det möjligt? Hur kan man glömma bort att hämta ut bljetterna till årets spelning? Jag har inte svaret på det, men vi (jag och Jossan) lyckades alldeles utmärkt med det. Det här kallar jag höjden av klantighet/slarv/idioti whatever...Inget man glömmer i första hand i alla fall. Hoppas hoppas hoppas att det fixar sig.
Och hoppas hoppas hoppas att mitt liv fickar sig. Jag vet inte riktigt vad jag vill syssla med om knappt ett år. Jag vill inte plugga, men jag vill bo i en annan stad, gärna längre upp i landet eller i en storstad. Jag vill alltså ha ett jobb, men ingen utbildning. En ganska svårlöst ekvation för min del. Kanske borde joina kokko i stan och leta burkar jag också. Han har ju faktiskt fått en helt ny bil för de pengarna. Och en större stad borde ju innebära fler burkar. Shit, jag har just hittat mitt drömyrke! Eller inte..
Nej, nu ska jag upp och käka lite keso med annanas i, svära lite över att jag glömde mina glasögon i skolan (vilket inne bär att jag inte kan göra läxorna idag heller) och sen kommer förhoppningvis pappa med koden och grejer så att vi förhoppningsvis kan hämta ut biljetterna. Haha, shit vilken lång mening! Hade jag struntat i kommatecken man tappat andan av att läsa den. Fiffigt.
Och hoppas hoppas hoppas att mitt liv fickar sig. Jag vet inte riktigt vad jag vill syssla med om knappt ett år. Jag vill inte plugga, men jag vill bo i en annan stad, gärna längre upp i landet eller i en storstad. Jag vill alltså ha ett jobb, men ingen utbildning. En ganska svårlöst ekvation för min del. Kanske borde joina kokko i stan och leta burkar jag också. Han har ju faktiskt fått en helt ny bil för de pengarna. Och en större stad borde ju innebära fler burkar. Shit, jag har just hittat mitt drömyrke! Eller inte..
Nej, nu ska jag upp och käka lite keso med annanas i, svära lite över att jag glömde mina glasögon i skolan (vilket inne bär att jag inte kan göra läxorna idag heller) och sen kommer förhoppningvis pappa med koden och grejer så att vi förhoppningsvis kan hämta ut biljetterna. Haha, shit vilken lång mening! Hade jag struntat i kommatecken man tappat andan av att läsa den. Fiffigt.
Ny blogg
Finally! Efter tusentals svordomar och många timmars ilska över min förra skitblogg (för att vara lite juste (jag stavar sådär bara för att vara på den säkra sidan. jag är verkligen usel på att stava) struntar jag i att skriva hemsideadressen) har jag äntligen tagit tag i saken och skaffat en ny blogg. Som jag hoppas accepterar alla slags tecken.
Nu kanske det vore dags att skriva sånt som ska skrivas i en blogg, såsom hur dagen varit, vad man haft för sig osv. Och den här dagen har verkligen varit slapp. Jätteslapp. Och sånt är ju alltid uppskattat. Speciellt med tanke på att jag inte somnade alltför tidigt inatt.
Efter skolan kunde jag inte längre säga emot mitt godissug och gick raka vägen till Jam Jam och köpte en skitfet påse. Mest choklad, förstås^^ Malin och Sofie köpte sig också lite godis, fast inte liak mycket som mig. Det var som vanligt alltså.
Sen uträttade vi våra ärenden på stan och tog bussen hem. Hemma upptäckte jag att min knöl på vänster sida om halsen blivit oroväckande stor. Den har visserligen funnits där i åtta år, och jag har varit iväg med dem flera gånger och alltid fått lugnande besked. Men nu var den alltså skitstor. Eftersom jag är hypokondriker drabbades jag av gjordens panik och dödsångest. Sen kom jag på att den (och knölens två småkompisar) brukar bli lite större om jag har någon infektion i kroppen och att den antagligen var skitstor för att jag vaccinerade mig mot Hepatit A, gula febern och polio förra veckan. Hoppas hoppas hoppas verkligen att det är fallet. Annars ska jag strypa alla läkare i Karlskoga kommun. Åtminstone de som kollat på mina knölar. Well, nog om sånt deprimerande skit nu.
Jag och mina knölar tog på oss ytterkläder och kilade ut för att gå till Sofie. Jag var fortfarande trött och panikslagen antar jag, för jag glömde helt bort att det var höst och att ett paraply antagligen skulle komma till stor användning. Jag vart sur, i dubbel bemärkelse. Men vi åkte ändå iväg (i Sofies supersöta och lite halvtrasiga golf) till Sensusmötet. Det varade i ungefär tjugo minuter. Och nu sitter jag här hemma, men nån slags koleravätska i mig. Det är ju faktiskt bara drygt tre veckor kvar tills jag åker till Gambia. Jag kan inte påstå att jag är varken peppad eller motiverad att åka. Jag missar bara en massa nödvändigt här hemma, och jag kommer att känna mig sååååå ensam där nere. Tur att det bara handlar om två veckor, och att det antagligen kommer att vara en upplevelse för livet.
Nu ska jag gå och skriva klart min projektplanering till fältstudien i globalkunskap. Bajs. (positiva inlägg är inget jag kommer att lägga så stor vikt på. Det är lika bra att ni vänjer er. Haha:p)
Förresten så är jag faktiskt jätteglad åt att Mando kommer till statt när jag fyllt 18!
Nu kanske det vore dags att skriva sånt som ska skrivas i en blogg, såsom hur dagen varit, vad man haft för sig osv. Och den här dagen har verkligen varit slapp. Jätteslapp. Och sånt är ju alltid uppskattat. Speciellt med tanke på att jag inte somnade alltför tidigt inatt.
Efter skolan kunde jag inte längre säga emot mitt godissug och gick raka vägen till Jam Jam och köpte en skitfet påse. Mest choklad, förstås^^ Malin och Sofie köpte sig också lite godis, fast inte liak mycket som mig. Det var som vanligt alltså.
Sen uträttade vi våra ärenden på stan och tog bussen hem. Hemma upptäckte jag att min knöl på vänster sida om halsen blivit oroväckande stor. Den har visserligen funnits där i åtta år, och jag har varit iväg med dem flera gånger och alltid fått lugnande besked. Men nu var den alltså skitstor. Eftersom jag är hypokondriker drabbades jag av gjordens panik och dödsångest. Sen kom jag på att den (och knölens två småkompisar) brukar bli lite större om jag har någon infektion i kroppen och att den antagligen var skitstor för att jag vaccinerade mig mot Hepatit A, gula febern och polio förra veckan. Hoppas hoppas hoppas verkligen att det är fallet. Annars ska jag strypa alla läkare i Karlskoga kommun. Åtminstone de som kollat på mina knölar. Well, nog om sånt deprimerande skit nu.
Jag och mina knölar tog på oss ytterkläder och kilade ut för att gå till Sofie. Jag var fortfarande trött och panikslagen antar jag, för jag glömde helt bort att det var höst och att ett paraply antagligen skulle komma till stor användning. Jag vart sur, i dubbel bemärkelse. Men vi åkte ändå iväg (i Sofies supersöta och lite halvtrasiga golf) till Sensusmötet. Det varade i ungefär tjugo minuter. Och nu sitter jag här hemma, men nån slags koleravätska i mig. Det är ju faktiskt bara drygt tre veckor kvar tills jag åker till Gambia. Jag kan inte påstå att jag är varken peppad eller motiverad att åka. Jag missar bara en massa nödvändigt här hemma, och jag kommer att känna mig sååååå ensam där nere. Tur att det bara handlar om två veckor, och att det antagligen kommer att vara en upplevelse för livet.
Nu ska jag gå och skriva klart min projektplanering till fältstudien i globalkunskap. Bajs. (positiva inlägg är inget jag kommer att lägga så stor vikt på. Det är lika bra att ni vänjer er. Haha:p)
Förresten så är jag faktiskt jätteglad åt att Mando kommer till statt när jag fyllt 18!