If Winter Ends
Ja, min blogg har talat sitt tydliga språk; den vill vara en skitblogg. Då ska den få vara det. Vi får se om det här inlägget blir tillräckligt dålig för att postats.
Det kryper i mig just nu. Jag vill ut och se världen, vill göra saker, vill shoppa, vill lyssna på musik framför en scen, vill köpa nya skivor i massor. Här sitter jag klockan fem minuter i midnatt, framför datorn, i en stilla lägenhet i Nydalen. Väntar med spänning på att se om mina flygbiljetter kan sjunka några kronor. 6000 har jag ju sagt, men just nu ser det ut som om jag kommer tvingas spräcka den budgeten. Fan. Har de inte gått ner efter klockan tolv så struntar jag i att jag blir 333 kronor fattigare än jag hoppats på. Får väl helt enkelt snåla lite med bagels och cinnamon lattes. Att få tillbringa en vecka i vår-New York och få hälsa på en mycket saknad familj, det är värt 333 kronor.
Nästa vecka hoppas jag att jag kan träna lite. Det är ju värdelöst att slänga ut en massa (ja, faktiskt, det är inte gratis att träna i Olso direkt) pengar för att sitta hemma och snyta sig. Matte blir det oavsett. Den där matten ger mig någon slags bitterljuv ångest. Att känna att jag verkligen måste sitta med näsan i boken och känna mig dum varje dag är ganska kvävande. Ändå så är det så skönt att ha gjort första kapitlet på två veckor, och att känna sig bra när man har förstått något man inte förstod förra sekunden. Dessutom har ju allting ett slut, så även matematik C. Bara sju veckor kvar nu, det måste helt enkelt räcka.
Klockan är nu över tolv, inte blev biljetterna gratis för det. Jahopp, det är väl bara att ta fram internetdosan, blunda och låtsas att det är inte alls är så farligt. Får se till att det blir värt pengarna helt enkelt.
Hörde förresten att det är så mycket snö att den snart inte har någon stans att ta vägen. Jag har ett förslag; det kan sluta snöa och så kan det få bli vår om ett par veckor. Snön kan få stanna kvar tills dagarna blivit lite längre, sedan kan vi säga på återseende nästa december till mars. Deal?
Nej, nu ska jag släppa pengaångest, matteångest, skolångest, framtidsångest och istället se fram emot sovmorgon och frukost. Helgfrukostar måste vara en av de där små sakerna som gör allting fantastiskt!
Det kryper i mig just nu. Jag vill ut och se världen, vill göra saker, vill shoppa, vill lyssna på musik framför en scen, vill köpa nya skivor i massor. Här sitter jag klockan fem minuter i midnatt, framför datorn, i en stilla lägenhet i Nydalen. Väntar med spänning på att se om mina flygbiljetter kan sjunka några kronor. 6000 har jag ju sagt, men just nu ser det ut som om jag kommer tvingas spräcka den budgeten. Fan. Har de inte gått ner efter klockan tolv så struntar jag i att jag blir 333 kronor fattigare än jag hoppats på. Får väl helt enkelt snåla lite med bagels och cinnamon lattes. Att få tillbringa en vecka i vår-New York och få hälsa på en mycket saknad familj, det är värt 333 kronor.
Nästa vecka hoppas jag att jag kan träna lite. Det är ju värdelöst att slänga ut en massa (ja, faktiskt, det är inte gratis att träna i Olso direkt) pengar för att sitta hemma och snyta sig. Matte blir det oavsett. Den där matten ger mig någon slags bitterljuv ångest. Att känna att jag verkligen måste sitta med näsan i boken och känna mig dum varje dag är ganska kvävande. Ändå så är det så skönt att ha gjort första kapitlet på två veckor, och att känna sig bra när man har förstått något man inte förstod förra sekunden. Dessutom har ju allting ett slut, så även matematik C. Bara sju veckor kvar nu, det måste helt enkelt räcka.
Klockan är nu över tolv, inte blev biljetterna gratis för det. Jahopp, det är väl bara att ta fram internetdosan, blunda och låtsas att det är inte alls är så farligt. Får se till att det blir värt pengarna helt enkelt.
Hörde förresten att det är så mycket snö att den snart inte har någon stans att ta vägen. Jag har ett förslag; det kan sluta snöa och så kan det få bli vår om ett par veckor. Snön kan få stanna kvar tills dagarna blivit lite längre, sedan kan vi säga på återseende nästa december till mars. Deal?
Nej, nu ska jag släppa pengaångest, matteångest, skolångest, framtidsångest och istället se fram emot sovmorgon och frukost. Helgfrukostar måste vara en av de där små sakerna som gör allting fantastiskt!
Kommentarer
Trackback