Sandra

Nu är det dags att döda bitterfittan i mig. Känner hur jag förpestar mig själv och alla runt omkring mig med mitt ständiga klag och mina blytunga steg så fort jag förflyttar mig.

Ska med detsamma sluta upp med att tycka skitsynd om mig själv för att jag gått och fått ont i halsen igen, och inte kan träna. Istället kan jag ligga och kolla på Vem Vet Mest, helt utan dåligt samvete. Jag lär mig nya saker, känner mig liiiite smartare och känner absolut hur hjärnan växer i takt med att hjärncellerna suger åt sig all ny information. Om jag fortsätter att ha ont i halsen på söndagseftermiddagar kommer jag snart bli TP-mästare.

Jag ska också sluta älta det faktum att jag är för dum för Uppsala. Man ska faktiskt aldrig säga aldrig. Det kan visa sig att majoriteten av de som sökt iår är större idioter än mig, och att jag helt mirakulöst får en plats där. Och blir det inte så, kommer jag säkert att stortrivas uppe i Norrland, tillsammans med myggen (jag och mygg kommer faktiskt skitbra överens, jag rör inte dem och de rör inte mig), renarna, norrskenet, midnattssolen och snön. Javisst, så är det. Luleå is the shit!

Finninvasionen i ansiktet är säkert bara bra. Det är säkert min kropp gör sig av med all skit, så att jag ska få en perfekt hy till sommaren. Ja, det är vad jag tänker tro i alla fall.

Söndagsångest är ett minne blott. Nu börjar ju för tusan nedräkningen till nästa helg. Eller nej, den här söndagen börjar nedräkningen till Johnossi och till Kristi Himmelfärd. Sommar kan få bli nästa nedräkning, den kommer inte bli så dum den heller.

Sådär, nu gick jag från en bitterfitta till en sol. Nästa projekt blir att komma på hur jag ska tvätta och laga mat enbart med tankekraften. Återkommer så snart jag lyckas med det...